Hej allihop!
Jag har fått veta (för fjärde gången igår) att jag lider av (tråkigt uttryck men ofta sant) bipolär sjukdom typ 2. Jag har haft ganska mycket problem med återkommande depressioner, ångest men även många euforiska tillstånd, så kallade hypomanier som jag trott har varit hur "vanliga" människor mår mest hela tiden.
Hur som helst är jag mamma till ett barn på 3 år, har äntligen fått ett bra jobb som jag trivs med och tankarna på ett till barn dyker ofta upp. Nu när jag har blivit diagnostiserad och äntligen kan ta till mig det har jag fått bra hjälp med medicin och läkar/psykologkontakt. Faktiskt känns förutsättningarna för att skaffa ett barn nu bättre än vad de var första gången. Då mådde jag också väldigt dåligt men jag förstod inte varför.. Jag trodde, lite naivt, att de hypomana perioderna då jag mådde superbra skulle bli mitt normaltillstånd när jag fått barn. Så blev det såklart inte.
Jag älskar mitt barn mer än allt annat och vill gärna ha ett barn till. Speciellt när jag nu känner hopp om ett bättre liv och en stabilare framtid.
Är det någon mer här inne som har erfarenhet av detta eller som känner igen sig?
Det kanske kan tyckas idiotiskt att få ett till barn med mina förutsättningar men om det bara var 100% stabila människor som fick barn kanske vi skulle vara utdöda för länge sen..?
↧