Hoppas att detta inlägg nu inte blir allt för komplicerat eller långdraget. Men det har hänt en hel del sen maj, då jag sedan skrev.
Efter det andra spermaprovet som min sambo lämnade så fick vi ett brevsvar av våran läkare att han skickat vidare till sus för en andra åsikt. Tydligen var det bara ett fåtal levande spermier i det andra provet och inga alls levande i det första. Fick direkt svar från sus att de skickat oss vidare till Umeå IVF klinik för vidare utredning.
Fick kallelse om att sambon skulle infinna sig i Umeå för att lämna ett tredje spermaprov och sedan tid för läkarbesök i Umeå och en ev punktion för att leta efter fler spermier.
Detta spermaprov såg bra ut, bättre än tidigare i alla fall. Det fanns nu 20 000 levande spermier. Så de frös direkt in spermier för ev IVF.
Läkaren hade ett långt samtal med oss där hon berättade om att våra enda chanser var IVF, och att det inte skulle gå på naturlig väg. Det var inte heller helt säkert om det skulle fungera med IVF.
Däremot måste kvinnans BMI vara 30 eller under det för att få finansiering via landstinget. Så det är bara för mig att gå ner i vikt ytligare. Sen skulle vi återkomma och boka tid för IVF när jag gått ner mer i vikt.
När vi kom hem från Umeå fick vi ett brev med posten där det står att en läkare ska ringa mig i augusti och kolla om hur det går med min vikt. Om jag har gått ner något mer skulle de skicka en remiss även om ajg kanske inte hade nått så jag hade ett BMI på 30.
För privata bruk om man betalar själv så godtar de ett BMI på 35. Mitt ligger på 32-33.
Men nu under sommaren är det svårt att gå ner i vikt, men jag får försöka så får vi se hur det går. Så har vi tur kanske vi får påbörja en IVF behandling nu i höst.
Vi väljer att satsa på barn först och lyckas vi bli gravida så skjuter vi på bröllopet som vi har planerat till nästa midsommar ytligare ett år fram i tiden. Vill inte gifta mig gravid.
↧