Bra att du läst på. Missfallsrisken är väldigt liten trots allt, det är typ 1 foster av 100. Jag fattar inte varför jag inte blev erbjuden moderkaksprov och i efterhand kan jag känna irritation för att jag inte begärde det direkt utan lät mig plågas i flera veckor i väntan på svar. Jag blev själv inte chockad över att risken var så hög som 1/27, det var nästan som att bara det fattades för det var för bra att vi lyckades på egen hand. Men jag är samtidigt tacksam över att vi har gjort fostervattensprovet för nu slipper jag oroa mig för andra typer av avvikelser som man kan se via provet utan det är andra saker som upptar tankarna, som att han helt plötsligt ska sluta leva, att fostervattnet försvinner så att han torkar ut, får navelsträngen runt halsen, närings- eller syrebrist osv. Har funderat på att investera i en andningsmätare också som man fäster på blöjan som piper om han slutar andas. Som igår rörde han inte på sig förrän vid 10-tiden... Jag ställde mig upp på jobb och började trycka överallt på magen för att få igång honom, drack kallt vatten osv. men nej, inte en rörelse. Började fundera på vad jag skulle göra och vem jag skulle ringa när jag kände en liten puff.
Förstår att du blir orolig när symptomen börjar avta. Jag tror att det gjorde det på mig med så när han inte rörde sig direkt på KUB:en tänkte jag att ja, han är död. Men sen började han sprattla jättemycket men jag minns att jag hann säga "den rör ju inte på sig".
Min sambo är också lite nojig vilket är skönt så att han inte klankar ner på min oro. Han sa att han kommer inte att sova de första nätterna utan vara vaken och kolla så att han lever.
Ja, vi vet inte vad vi har gett oss in på med det löser sig nog med tiden
Hoppas att du också får en härlig ledighet i sommar!
↧