Hejsan,
Är ny på forumet. Höll iof till här för många år sedan när jag väntade mitt första barn.
Min dotter anlände 2008 och var oplanerad men OERHÖRT välkommen! Det finaste och det bästa som har hänt i våra liv! <3
De senaste 3 åren har jag och min sambo kämpat som idioter för barn nummer 2.
Vi använde oss av ägglossningstester varje månad och förde MYCKET noggranna anteckningar för vår planerade gravisitet... INGET hände. Den sorgen man känner varje gång mensen kommer är obeskrivlig!
Förra året i februari blev vi gravida. Jag märkte absolut inga som helst symptom så jag blev väldigt glatt överraskad men samtidigt orolig då jag inte kände ngt. Ngt stämde inte helt. Fick sedan små blödningar, ringde sjukhuset men det var tydligen helt normalt.
Så är jag hemma ensam en fredag med dottern och jag får sådana otroliga värkar och hugg i magen samt börjar blöda rejält. Jag förstår då att detta är ett missfall.
Blir hysterisk och ringer sambon som skyndar hem och på akuten slutar den gravisiteten.
Jisses vad långt det här blev! Var inte riktigt meningen.
Goda nyheter är att jag för ngn dag sedan fick positivt besked, dvs jag är gravid i ca vecka 5-6. Den här gången har jag "känningar". Är onormalt varm i hela kroppen och har molande värk i magen.
Jag har bara en känsla av att den här gången är det som det ska men samtidigt kan man aldrig vara på den säkra sidan.
Det var om mig och varför jag nu har sökt mig hit. För att hitta likasinnade.
↧