Jag längtade själv efter barn i ca 6 år, väldigt starkt. Under den perioden var jag både singel och i dåliga förhållanden. Enligt min erfarenhet så fanns det inget jag gjorde som lättade på den där längtan, utan det blev snarare jobbigare ju längre tid som gick. Jag fick t.o.m. gå till psykolog för jag mådde så dåligt pga av detta.
MEN! här kommer den bästa biten.
Nu sitter jag här gravid i v 26, boendet med min pojkvän i ett stort hus (vi har varit tillsammans i 3½ år) och jag ångrar inte en sekund att jag väntade dessa år med att skaffa barn. För det hade jag kunnat göra, jag gjorde t.o.m. en abort en gång (vilket var hemskt för mig pga av min barnlängtan). All den väntan är värt det nu, när jag sitter här med ett stabilt förhållande, har aldrig varit så kär i någon som jag varit dessa tre år. Att veta att jag skaffar barn med de bästa förutsättningarna gör det hela värt det.
Detta kan man såklart bara känna när man väl sitter här, för under perioden då man längtade efter barn så fanns det som sagt inget man kunde göra för att underlätta den känslan. Jag kan bara säga att det blir bättre
↧